Idag tänkte jag skriva om ämnet "vänskap" som dök upp i mitt huvud, och som jag nu tänker skriva lite om vad jag tycker om det. Vänner behöver vi alla, en som stöttar en när man är ledsen, får en att skratta & ha kul, och som bara är där för en genom eld och vatten. 

Riktiga vänner tycker jag man ska ta vara på, för det finns kanske inte så många där ute som verkligen är din vän. För det finns ju även dom som låtsas vara en bra kompis när dom i verkliga fallet inte alls är din vän. Sånt tycker jag är jättedåligt, om man har någon vän som man behandlar en dåligt. Mitt tips är att om du någon gång hamnar i den situationen, försök ta tag i det direkt! Och säg: "jag tycker inte att det här är okej så som du behandlar mig på", för vissa personer fattar helt enkelt inte att dom beter sig dåligt förrän man säger det till dom, sen om det inte blir några förändringar, strunta i den personen då och försök få lite andra kompisar i stället som du kan hänga med.

Och nu till dessa true friend biten. Jag har några kompisar som jag har känt väldigt länge och är jättebra kompis med, som verkligen är min bästis/vän till 100% som man kan prata om allt om, skratta med så man får ont i magen och ha det allmänt jättekul med oavsett om man är på världens roligaste grej eller gör något som är tråkigt, för har man en riktig vän så har man ALLTID kul enligt mig! Jag tycker också riktiga vänner ska kunna behålla varandras hemligheter och inte sprida dom vidare. Jag tycker också man ska kunna backa upp varandra och lyssna när man har en jobbig period till exempel.

Det är faktiskt ganska svårt att beskriva vänskap och riktiga vänner, jag tror att alla därute som känner att dom har någon riktigt bra kompis vet hur det känns att alltid ha någon vid sin sida. Men jag har också tänkt på det här att man växer ifrån varandra eller om någon flyttar, vad händer då? När man växer ifrån varandra så betyder ju det att man helt enkelt tycker att kanske tex vännen blivit för barnslig medan du har blivit mognare, ni blir mer olika och kanske inte riktigt klarar av att vara vänner pga av det, bara ett exempel.

Också om en vän flyttar, försök hålla kontakten! Jag har två vänner som bor i Västerås, och båda håller jag kontakten med och vi träffas fortfarande. Ena träffar jag inte så jätteofta, men någon gång i bland är bättre än inget alls, och den andra träffar jag ganska ofta. För har du riktiga vänner så kom ihåg, flyttning behöver inte vara ett problem.

Hoppas ni fick en liten uppfattning om vad jag tycker, kom ihåg att det är mina åsikter & att allas är olika, nu har jag bara skrivit utifrån vad jag tycker om ämnet vänskap. :) Men innan vi avslutar detta inlägg så tar vi självklart en liten sammanfattning som jag brukar göra:

• Håll fast vid dina vänner, för det är inte alltid så lätt att hitta vänner för livet!

• Ta tag i saken direkt om du tycker någon behandlar dig illa och säg till hen att du inte tycker det är okej.

• Behandlar någon dig illa och vägrar ändra på sig, sluta vara med den personen och försök hitta nya vänner i stället som faktiskt uppskattar dig som kompis.

• Ha kul med dina vänner är A & O!

• Håll kontakten med vänner som flyttar.

Vad tycker du om vänskap?   

A true friend will stand by your side truth hell, rain and pain until the sun is shining again.

Ja, hur är det egentligen? Ganska svårt att säga egentligen eftersom det är olika för alla. Men som Special K flingpaketet brukar säga "Det är inte något du får, det är något du tar", gäller dock inte det här ämnet men i alla fall. Satt och funderade på vad jag skulle skriva för inlägg, när självförtroende dök upp i mitt huvud.

Och som sagt så är det olika för alla, vissa kanske har superbra självförtroende, medan andra inte har det så lätt. Jag till exempel har inte särskilt bra självförtroende, men jag typ jobbar på det. Till exempel idag så hade vi muntligt engelskt boktips som vi skulle redovisa inför hela klassen, och jag kände direkt: "Nä, jag gör det inte för allihopa". Så jag skickade iväg ett mejl på schoolsoft till min lärare & frågade om jag bara kunde redovisa för henne, och det fick jag och hon föreslog även att jag kunde låta 1-2 kompisar lyssna också. Så jag gjorde det för 2 av mina kompisar + läraren, och det gick jättebra & fick ett bra betyg! :) Så ett tips är, gå inte för fort fram om du tycker saker är jobbigt utan ta det i små steg. Jag menar nästa gång jag redovisar kanske jag gör det för fler elever osv och tillslut har jag gjort inför en hel klass!

Men nu till klassrummet. Hur är det där egentligen? Jag tror att det är ganska lika på många skolor, typ det finns dom som alltid räcker upp handen och svarar på frågor, medan vissa inte gör det lika ofta. Jag hör till den lilla gruppen haha, men det är något jag måste jobba på. Det handlar nog mycket om också att många är rädda ibland för att säga fel & yada yada, det är liksom något man får ta, tänk i gymnasiet osv kommer du bry dig om att det blev så den gången? Nej. Det ska jag försöka tänkta oftare på så att man tar de där klivet, bossar upp sig lite och svarar på frågor & visar att det här kan jag. 

Sen så kan det ju vara att man har sämre själförtroende i sin skola, än vad man har privat & med kompisar osv, så är det för mig. I skolan är jag lite blyg och med kompisar kan jag aldrig vara tyst utan babblar på 24/7 typ haha.

Men nu gör vi en liten sammanfattning av det hela med några korta sammanfattningar:

• Börja bygg upp självförtroendet i små steg, som sedan byggs upp tills du har nått ditt mål.

• Våga räck upp handen och strunta om du säger fel, tänk positivt istället, du lärde dig i alla fall nåt nytt!

• Utmana dig själv lite, men inte för mycket så du inte blir typ helt svimmfärdig för att du gått för fort fram, utan sätt upp mål för dig själv varje dag, tex "idag ska jag räcka upp handen x antal gånger, så tror jag fick göra lite i 6:an tror jag.

• Strunta i vad alla tycker om dig när du gör saker, låt dom göra det då för du kan åtminstone vara glad över att du gjorde det som du tyckte var lite jobbigt.

• Beröm dig själv när du gjort något, tyck att du är duktig!

Vad anser du om självförtroende?   

Trust yourself, and keep following your dreams.   

Det är något jag har undrat över ett tag, är det faktiskt så? Vi tjejer klarar knappt av att vara 3 pers utan att det blir bråk, vissa kan men tror dom flesta har ganska svårt för det, medan killar är typ ett gäng på 7 pers? Ganska stor skillnad va? Jag tror det beror på att killar är inte så att såfort något händer så blir dom sura eller arga, utan dom ger varande ett slag på axeln en minut senare efter en incident och ba brofist typ. Vi tjejer blir mer så att vi ältar saker i typ 1000 år och sen blir det catfight några veckor efteråt då man äntligen vågat ta steget framåt och "nä, nu är det inte okej."

Och ärligt talat, vi tjejer snackar så otroligt mycket skit så att det inte är sant, man har ju hört personer som snackat illa om en av deras vänner, och så blir man liksom såhär, tänk när jag inte är där, hur mycket skit är det inte någon snackar om mig då liksom? För vi snackar så mycket strunt, ingen duger för det går alltid att hitta något minum fel på personen, ibland något helt obetydligt som vad någon person har på sig - vem bryr sig om det egentligen haha? Sen går det ju runt också bland tjejerna, hon sa si och så om dig osv, det är ju därför man så lätt också blir osams eftersom det går runt så mycket bullshit så tillslut vet man ingen som är 100% ärlig mot dig, kan vara någon avlägsen kompis eller någon utav dina närmaste, spelar ingen roll. 

Killar är mer att dom löser saken på stört, dom gör ingen stor grej utav det direkt heller utan det tar en minut liksom, för oss tjejer tar det väl ett rejält tag innan vi säger något till den som vi är sur på.

Vi gör det så himla jobbigt för oss tjejer, för man är ju lite sådär, inte alla men att man vill inte göra någon annan ledsen även om den kanske har varit jättetaskig mot dig så blir det ändå lite sådär, "hon är ju ändå din kompis typ."

Tror inte att det är någon här i världen som aldrig har sagt ett ont ord om någon, vi kan helt enkelt inte vara tysta heh.

En halvt gammal bild på moi. (y'

Ja, detta var då mitt tidsinställda inlägg, hoppas det blev bra! ;) Så nu vet ni lite vad jag tycker hehe. ^^

xoxo fanny